Flint- och slaglåsens historia i korta drag.

Flintlåsets uppfinnare anses vara fransmannen Marin de Bourgeoys, anställd vid det franska hovet. Mellan åren 1610 och 1615 anses han ha konstruerat det första riktiga flintlåset på ett gevär åt dåvarande franske kungen. Flintlåset är en kombination av olika typer av tidigare snapplås som nu blev robustare, och med mekanismen för avfyrningen på låsets insida. Runt år 1700 var flintlåset antaget som den huvudsakliga låsmekanismen för eldhandvapen i alla stormakter, och användes långt in på 1800-talet.

I Sverige togs den första militära flintlåspistolen fram år 1688. Den första användbara och antagna pistolen blev sedan m/1699.

Låsen har ändrat utseende genom åren, t.ex med eller utan varhake, med eller utan vattenavvisande kant på eldstålslocket och hanen formad som ett S eller bakvänt C. Låsblecken blev också så småningom helt plana. Den största tekniska förändringen på låsen var när man på m/1716 införde en studel. Studeln är en förstärkningsram på insidan av låset som ger nöten och därmed hanen en stadigare gång.

På gevärssidan anses m/1692 vara den första reguljära flintlåsmodellen. Man gjorde också försök med ett gevär redan 1691. Låsen utvecklades som på pistolsidan, men finns i fler varianter på utseende och utformning, men hela tiden med samma funktion.

Studel:
På vänstra bilden syns nöten (nr 14) helt öppen. Hanen skruvas fast på den tapp eller axel på nöten som går genom låsblecket. På mellersta bilden är nöten inbyggd av studeln (nr 21). Nöten har nu fått en tapp eller axel även på denna sida, vilket gör att nöten är lagrad på båda sidorna, och ger en mycket stadigare gång för nöten och hanen.

Slaglåset
Den engelske kemisten Edward Charles Howard uppfann år 1800 knallkvicksilvret, vilket möjliggjorde avfyring av bl.a. kanoner med ett hammarslag. Mellan 1815-1820 inkom patentansökningar både i Frankrike och USA på kopparhattar med knallkvicksilver som skulle fästas på nipplar för avfyring med hanar. Det som gjorde att slaglåset blev snabbt antaget var de tester som visade att vid avfyrning med flintlås blev 1 av 7 avfyrningar en klick, medan slaglåset bara hade 1 klick på 100 avfyrningar.

Slaglåset kom till Sverige när den svenska flottan gjorde de första försöken med slaglås i mitten av 1820-talet. Det resulterade i en pistol och ett gevär m/1833 för flottan, de första slaglåsvapnen som antogs i svenska försvaret. Inte förrän 1840 antogs det första slaglåsgeväret för armén. Den först antagna slaglåspistolen blev m/1845 som emellertid aldrig kom i produktion, utan den första pistolen att komma ut på regementena blev m/1820-49.

Att ändra ett vapen från flintlås till slaglås var enkelt för vapensmeden. Man avlägsnar flintlåsets fängpanna och eldstål, byter hane och monterar en tändhattsnippel. Denna nippel har två varianter av fastsättning. Antingen på en nöt fastsatt över det gamla fänghålet på pipans sida, eller fastgängad direkt i pipans ovansida med fänghålet igensatt.