Sabel m/1831 för manskap Artilleri, dess ursprung och utveckling.

I slutet av 1700-talet blev den europeiska trenden för ryttarsablarna vid Kavalleri och Artilleri en lång böjd klinga med ett fäste av järn och en smal parerstång med styrskenor.
Handbygeln från parerstången till kappan med en utvidgning upptill.
Baljorna gjordes helt av järn med två glest sittande koppelringar.
Även i Sverige fick trenden fotfäste:

m/1807 för Kavalleriet

• Böjd eneggad klinga med fästet av järn. En parerstång med två smala styrskenor och en slät kavel av trä fäst med tre nitar.
• Total längd 100 cm. Klingans längd 87 cm med en skålslipning.
• Klingbredd 3,5 cm. Pilhöjd 6 cm.
• Balja av järn med två koppelringar.
• Klingan märkt Zetterberg.

Sabeln konstruerad av Generaltygmästare Carl Helvig för Skånska Husarregementet, men blev senare också antagen av flera kavalleriregementen.
Klingan tillverkad och märkt av klingsmeden och fabrikören Christoffer Zetterberg (1775-1852).
Efter hans död bildades Eskilstuna Jernmanufaktur av den nya ägaren till hans verksamhet.

m/1808 för Artilleriet

• Böjd eneggad klinga med fästet av järn. En parerstång med två breda styrskenor och en räfflad kavel klädd i skinn.
• Total längd 95 cm. Klingans längd 83 cm med en skålslipning.
• Klingbredd 4 cm. Pilhöjd 6 cm.
• Balja av järn med två koppelringar, märkt Woolley Deakin Dutton & Johnson.

Sverige hade vid den här tiden brist på sidovapen, varför man år 1808 köpte in 2000 exemplar av Englands m/1796.
De tilldelades det svenska artilleriet, och fick beteckningen m/1808 för artilleriet.

m/1827 för Artilleriet

• Böjd eneggad klinga med fästet av järn. En parerstång med två breda styrskenor och en räfflad kavel klädd i skinn.
• Total längd 98 cm. Klingans längd 86 cm med en skålslipning och en smal blodrand längs med klingryggen.
• Klingbredd 3,5 cm. Pilhöjd 3 cm.
• Balja av järn med två koppelringar.

En typ av reparationsmodell av m/1808, där man använt fästet från den engelska sabeln, tillsammans med en svensktillverkad rakare klinga med skålslipning och en blodrand under ryggen.

m/1831 för Artilleriet

• Böjd eneggad klinga med fästet av järn. En parerstång med två breda styrskenor och en räfflad kavel klädd i skinn.
• Total längd 104 cm. Klingans längd 90 cm med en skålslipning och en smal blodrand längs med klingryggen.
• Klingbredd 3,5 cm. Pilhöjd 3 cm.
• Balja av järn med två koppelringar.

År 1831 fastställd svensktillverkad sabel för Artilleriet. Den användes av ridande artilleri ända till införandet av m/1889.

m/1889 för Artilleriet

• Rak tveeggad klinga, fästet av mässing. En parerstång med två breda styrskenor och en räfflad kavel klädd i skinn med lindning av tvinnad mässingstråd.
• Total längd 95 cm. Klingans längd 80 cm och skålslipad.
• Klingbredd 3 cm.
• Balja av järn med fast fäste för sadel och fast ögla för bärrem. Baljan svärtad efter år 1913.

Nu återgick även artilleriet till sabel med mässingsfäste, även om man behöll den smala parerstången.
Klingan har blivit rak, smalare och tveeggad. Baljan fick också ett fäste för hästens sadel, precis som kavalleriet började införa på 1860-talet.
Detta blev också den sista antagna manskapssabeln för svenska artilleriet.
Manskapssabeln fästs på sadeln med en bärrem som är trädd genom baljans övre band och en krampa på sadelns bakre blad.
Från det nedre bandet på baljan fästs en stödrem som går framåt runt sadelgjorden. Officerssabeln fästs på en krok i sabelhylsan, vilken har två bärremmar som fästs i sadeln.



Posten har också använt sig av de svenska armémodellerna.
Först fick man tillgång till m/1807, och senare även till m/1831.
Postiljoner som fraktade värdepost med diligens bar pistol eller pistoler och sabel i hölster på kroppen.
Ridande postiljon hade pistolerna i hölster på hästen.

Fångvården använde också beväpning när deras Gevaldiger utförde fångtransporter.
De bar personligen på två pistoler i hölster med livrem och en sabel. De hade tillgång till sablarna m/1807, m/1808 och m/1831.



Konstnären Folke Erikssons syn på artillerisabeln.